J - Skoltajm!
Nu känns det att man lever! En heldag i skolan med introduktioner och massa nya människor. Alla är faktiskt svenska men vi får bara prata spanska med varandra under lektionstid. Vilket kan bli svårt ibland. Speciellt om man är uppdelade i grupper och man får en ögonbindel på sig och ska bli vägledd av resten av gruppen. Jag stod framför en tröskel för många minuter innan jag råkade se igenom ögonbindeln och förstod att jag skulle ta ett kliv över... Annars hade jag kanske stått där än. Kommer fortfarande inte ihåg det spanska ordet för tröskel. Kan ju vara bra att kunna, om liknande situation uppstår igen menar jag... Vi delades alltså in i grupper för att gå till olika stationer i skolan, för att få information om olika saker. En av stationerna var toaletterna. Vaktmästaren visade att det är lätt att låsa in sig och att man inte ska få panik om det händer. Vilken himla tur att han berättade det. För jag hade ju liksom inte redan lyckats med det... Tjugo minuter tidigare gjorde jag exakt det. Låste in mig alltså. Knackade på dörren o ba "Hooolaaaa?" med megasvensk dialekt. Ingen kom. Pulsen började slå fortare. Satte mig på toan. Försökte igen. Funkade inte. Andades. Testade igen. DÖRREN GICK UPP. Har ingen aning om hur jag fick upp dörren men hädanefter går jag aldrig på toa utan sällskap igen.
Det finns alltså flera anledningar till att vi tjejer går på toa tillsammans.
Toadramatikern lugnade ner sig något när hon fick sitta på skolans takterass. I den värmande solen. Alltså. Livet på en pinne. Sen kan jag även tillägga att om man har funderingar över sim-kort så kommer antagligen många av de tillfrågade tro att man är intresserad av att hitta ett badhus. Man i det är fallet är jag och fick då förklara att jag ju egentligen syftade på kontantkort till telefonen.
Med kärlek, från Barcelona!
